Mina barndoms jular

 Att minnas.

Mina barndoms jular.

När jag var liten var julen en magisk tid. Man hade den där känslan i kroppen. Känslan som bara kan upplevas när man är barn. Som vuxen kan man självklart få julkänslor men det är ändå inte desamma som då.

När jag var yngre började julen den 1 december. Då var det äntligen dags för julkalendern på tv och alla andra kalendrar. Vi hade system hemma när det gällde kalendrarna. En fick öppna Tv-kalendern , en idrotts-kalendern och en paketkalendern. Vi hade en paketkalender där vi turades om att få. På helgen fick dock alla något. den traditionen höll vi fast i länge fast vi blev äldre. En viktigt inslag .

Innan vi fick ta fram julsakerna var det julstädning , och den var inte som en vanlig veckostädning nej då skulle de dammsugas ÖVERALLT, skuras å dammas å allt därtill. Sen när man fått godkänt då fick man äntligen sina julsaker och välja vilka dukar man ville ha på sitt rum. Behöver jag säga att mitt rum kryllade av julpynt.

Vi bakade alltid pepparkakor och lussebullar i tonerna av vackra och skojfriska julsånger.

Dan före dan var alltid så där superlång. Den gick bara sååååå sakta och den där dansande musfilmen gick på tv(eller vad det var) längtar var jobbig men ack så härlig på samma gång.

På kvällen gled jag in i tomtedräkten som jag sov i. 

Någon av oss barn vaknade alltid tidigt och hoppades att klockan skulle vara nog mycket. Nej en timme kvar innan vi fick börja julfirande. Ja då satt vi där fint och väntade på att klockan skulle slå sju.

Under granen låg ett paket var och en julstrumpa fylld med godsaker. Oftast var de någonting vi kunde roa oss med under dagen innan det var dags för mer julfirande och paketöppnande.

Vid nio var det sista avsnittet på kalender och det var det tvång på att se.
Till frukost serverades det gröt, oboy och skinksmörgås.

Fram till att jag var sju år firade vi alltid på två ställen. Vid lunch begav vi oss hem till farmor för att umgås och äta med släkten på pappas sida.  Det var mat i mängder och tomten kom. Farmor hade bakat en massa godsaker. Jag minns de vita pepparkakorna som jag trodde hade blivit dåliga.

På eftermiddagen tackade vi för oss och åkte vidare till mormor för att fira med mammas släkt. Där blev de ännu mera mat och julfika. Å så tomtebesök en gång till. Vi hade tydligen varit väldigt snälla.

Sent på kvällen styrde vi bilen hemåt igen mätta och belåtna, men sova var man inte så sugen på. Till allas lycka fick vi vara uppe en stund till och leka med våra julklappar.

Med en varm känsla i magen gick jag och la mig sent på julaftonsnatten.

Min farmor dog när jag var åtta så sista julen med henne var jag sju.Året efter firade vi iofs också på två ställen då hos min farbror å sen hos mormor. den traditionen höll dock inte i sig utan rann ut i sanden i takt med alla blev äldre och bodde mer utspritt.

Det är i alla fall härliga minnen som barnsben.

Sådana härliga minnen vill jag ge mina barn också.  Vår familj skapar sakta våra egna traditioner.

Traditioner som uppskattas och minns.